Filmen TRUE romance kan beskrivas med ett ord, galen. Storyn är helt pshycho, karaktärerna desto värre och allting har en Tarantino touch vilket så klart spetsar till galenskapen ännu mer.
Filmen handlar om Clarence och Alabama som träffas av vad som faktiskt inte var en slump. Hon är en callgirl, han en simpel nörd (som gillar serietidningar och kung fu filmer). De gifter sig direkt och Clarence bestämmer sig för att göra upp med Alabamas före detta hallick och gör det ordenligt. Han kommer hem med en hel väska kokain och dess rättmättiga ägare inleder en lång jakt efter sitt knark.
Under hela filmen blir man förvånad, man vet aldrig vad som ska hända och sitter på helspänn hela tiden. Alla karaktärer känns oberäkneliga och inget är självklart. Det här är tjusningen med filmen, man är med hela tiden. Man sugs in i filmen och allt annat runt en känns oviktigt. Att vissa delar av filmen känns mer eller mindre orealistiska spelar ingen roll, filmens kraft tar tag i en och man är frälst.
Tarantino är som vanligt en helt underbar manusförfattare. Hans dialoger är oväntade och ibland geniala. Filmen är inte regisserad av Tarantino men det känns som en Tarantino film trots det.
Alla karaktärer i filmen är oförglömliga men den jag kommer ihåg mest är nog den person som var med minst i filmen. Floyd heter han och spelas av Brad Pitt. Floyd ligger i en soffa hela filmen och knarkar, han säger inte mycket och när han väl säger något förstör det mest. Men Floyd är helt oförglömlig. Eller scenen när Clarence diskuterar knarkhandel samtidigt som de åker den mest extrema bergochdalbanan jag har sett.
Som helhet är filmen oerhört bra, den är rolig, romantisk, spännande och våldsam. Den har maffiabossar med humor, galna hallickar, pensionerade poliser och inte minst mycket knark. Om du är ett Tarantino fan eller gillar maffiafilmer är True Romance ett måste. Om det inte riktigt är din grej tycker jag du ska se filmen ändå, jag tror du kommer att uppskatta den.
Filmen handlar om Clarence och Alabama som träffas av vad som faktiskt inte var en slump. Hon är en callgirl, han en simpel nörd (som gillar serietidningar och kung fu filmer). De gifter sig direkt och Clarence bestämmer sig för att göra upp med Alabamas före detta hallick och gör det ordenligt. Han kommer hem med en hel väska kokain och dess rättmättiga ägare inleder en lång jakt efter sitt knark.
Under hela filmen blir man förvånad, man vet aldrig vad som ska hända och sitter på helspänn hela tiden. Alla karaktärer känns oberäkneliga och inget är självklart. Det här är tjusningen med filmen, man är med hela tiden. Man sugs in i filmen och allt annat runt en känns oviktigt. Att vissa delar av filmen känns mer eller mindre orealistiska spelar ingen roll, filmens kraft tar tag i en och man är frälst.
Tarantino är som vanligt en helt underbar manusförfattare. Hans dialoger är oväntade och ibland geniala. Filmen är inte regisserad av Tarantino men det känns som en Tarantino film trots det.
Alla karaktärer i filmen är oförglömliga men den jag kommer ihåg mest är nog den person som var med minst i filmen. Floyd heter han och spelas av Brad Pitt. Floyd ligger i en soffa hela filmen och knarkar, han säger inte mycket och när han väl säger något förstör det mest. Men Floyd är helt oförglömlig. Eller scenen när Clarence diskuterar knarkhandel samtidigt som de åker den mest extrema bergochdalbanan jag har sett.
Som helhet är filmen oerhört bra, den är rolig, romantisk, spännande och våldsam. Den har maffiabossar med humor, galna hallickar, pensionerade poliser och inte minst mycket knark. Om du är ett Tarantino fan eller gillar maffiafilmer är True Romance ett måste. Om det inte riktigt är din grej tycker jag du ska se filmen ändå, jag tror du kommer att uppskatta den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar