onsdag 3 juni 2009

Dead Poet's Society


Pressade elever+engagerande lärare=dödlig mix

Döda poeters sällskap är en helt underbar film. Den har enligt min mening allt. Tänkvärt budskap, stofila lärare, snygga 17-åriga elever, sorgliga scener, glada scener, roliga scener. Listan kan göras lång, men ett faktum kvarstår, Döda Poeters sällskap är en av mina favoritfilmer.

Filmen handlar om en internat skola (Wellton) i 50-talets USA. Skolan har endast ambitiösa rika pojkar och de satsar stenhårt på att bli läkare och affärsmän. Men pojkarna själva trivs inte lika bra med denna beskrivning av sitt liv. De vill inte bli läkare och är trötta på att plugga latin hela kvällarna. När de får en ny lärare i engelska öppnas nya vidder för pojkarna som filmen handlar om. Läraren heter Keating (Robin Williams) och försöker förklara för sina elever att det finns så mycket mer. Carpe Diem, fånga dagen. Detta latinska visdomsord genomsyrar hela filmen och får en själv att tänka igenom sitt egna liv. Filmen fokuserar på en viss årskull på Wellton, de är 17 år och jag tycker att den här filmen aldrig skulle kunnat bli så bra utan dem. Det finns alla typer.

Knox Overstreet (Josh Charles) är förälskad i en tjej han aldrig tror han kan få. Charlie Dalton (Gale Hansen) vill inget hellre än fly från skolan, han är rebellisk och inte minst lite farlig. Todd Anderson (Ethan Hawke) är lillebror till en av Welltons bästa elever och har oerhörd press på sig. Men han är helt olik sin bror, Todd är blyg och osäker. Och slutligen Neil Perry (Robert Sean Leonard) anser jag är filmens huvudperson. Han är ambitiös och varje förälders dröm son. Men innerst inne vill Neil bli skådespelare, något som hans pappa på alla sätt motsätter sig.

Som ni hör av den korta beskrivningen av bara ett fåtal karaktärer i filmen finns all möjlighet till en utmärkt story. Och filmen levererar verkligen en gripande berättelse. Filmen är som en blandning av Ondskan (filmen innehåller oerhört lite våld, så se den inte om det är det ni är ute efter) och alla poesiböcker ni kan tänka er.


När jag hade sett filmen ville jag skriva poesi, jag ville leva mitt liv till fullo. Om en film lämnar dig med den här känslan av funnen kraft att göra något är den oerhört sevärd. Se den om du är en människa med känslor.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar